Knytnäveslag!

Jag hatar när du inte svarar. Döden är så in i helvete romantiserad, var är spriten och glömskan i alla självömkande biografier. Jag har slutat vänta på tecken, uppenbarelser, schizofrena jävla dialoger. Verkligheten har inget bokslut. Jag hatar alla falska yttringar av glädje, än mer hatar jag de äkta. En bomullslindad månad vid ytan, vid undanflykter, vid er. Ursäkterna till att förtränga börjar glesa, schemat tunnas ut. Väckarklockan ger knytnäveslag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback