Jag vet inte hur jag ska skriva ner allt det här. Men jag kan försöka.
Har just kollat klart på Räddabarnen galan och jag känner en sån tomhet och ovisshet. Känner att ett aupairjobb i USA är en tanke som är för hemsk att ens tänka. Just nu är det volentär jobb som lockar mest. Men då kommer tanken av vad jag kommer att vinna på det. Jo säkert kommer jag uppskatta mitt liv mer och ta vara på alla dagar som jag får chansen att leva. Fast då kommer tanken om att förlora mina drömmar om livet. Designer drömmarna och om allting som jag har sett fram emot. Men ändå, barnen med aids får inte ens chansen att ha en dröm, eller en dröm kan de ha, fast möjligheten för att den ska uppfyllas är ganska orimlig. Och så har jag tänkt tanken om att köpa ett årskort på friskis och svettis, och nu vill jag inte ens tänka tanken om att vad de pengarna skulle kunna gå till om jag inte köpte en sånt kort. De skulle säkert kunna leva på de pengarna i ett år minst. Vet inte vart jag vill komma med det här riktigt. Ville bara skriva av mig lite. Ska gå och lägga mig nu. Och bara tanken av att jag kommer att vakna upp en ny dag med min familj och veta att jag har underbara vänner gör mig lycklig.
Även fast jag har svårt att visa det. För jag är jag och ingen annan!