OBS LÄS INTE! Om du inte vill läsa om mitt patetiska inre.

Just den filmen har jag sett klart nu. Den får mig att tänka. Eller finns det någon film som inte får mig att tänka? haha. Men i alla fall. Filmen får mig att må bra. Älskar hennes kläder och hennes mysiga lägenhet. Ja hur hon är ensam på ett underligt sätt. Under loppet av några månader nu så har jag börjat känna mig enormt ensam. Fast jag vet inte om det är posetivt eller negativt. I princip alla mina kompisar dejtar/är tsm med någon, och spenderar en mycket stor del av sin tid på honom. Och då menar jag inte en viss person, utan jag menar i princip alla mina kompiar haha. Men det här är min blogg jag får skriva vad jag vill haha. Jag tycker inte illa om er för det. Jag slår vad om att jag skulle bli precis lika upptagen i "honom", som ni är. Och ni är helt underbara vänner ni behöver inte alls tänka negativt i det jag skriver, inte ens läsa det här. Jag känner mig rätt patetisk i mitt skrivande. Men jag vet inte om jag vill ha nån kille heller liksom. Eller visst vill jag det. Men inte "fel" person liksom. Eller jag vet inte. Jag vill ju vara som hon i filmen, ensam lite äldre kvinna som bor i en mysig lägenhet i Stockholm. Ja det låter ju skit trevligt eller hur? haha. Men jag vet inte hur jag vill ha det igentligen. JAG KÄNNER MIG JÄVLIGT ENSAM BARA OCH INTE FÖRST PRIORITERAD. Finns det ingen som tänker som jag? haha. Men hey thats life eller? livets gång. Bara att bita i det där jävla sura äpplet och fortsätta leva. Någon gång KANSKE jag också finner det som är rätt för mig, för just nu känns allt som jag gör fel. Som att jag inte passar in i denna jävla värld. Känner mig otrevlig och allt för egen i mig själv ungefär. Känns som att jag bara riktar framåt hela tiden och inte allt tänker på vad jag gör precis nu. Jag lever inte fullt ut, tänker inte alls på vad jag ska uträtt år 2008 utan på vad jag ska uträtta när jag flyttar till Stockholm eller USA eller London. Ja nått sånt och så sitter jag och målar upp hur jag ska ha det då och vad mina barn ska heta (Emilia och Marsello) och hur vältränad min man (Carlos) ska vara och hur lyckliga vi ska vara tilsammans. Jag vet inte varför det är så. Varför målar jag bara inte upp en värld som jag vill ha det just nu. Eller det har jag väl gjort. Bo i en ljus fin trea med Stina. Ha skit mysigt. Jag ska träffa värsta söta killen och vi ska leva lyckliga tills jag ska flytta till stockholm typ. Eller han ska pendla ett halvår eller nått sånt. Men sen ska det ta slut för att vi inte orkar nått mer. Ja där ser ni jag blickar alltid framåt haha. Nej fan va långt det här blev nu. Men jag mår bra av att skriva av mig. Så det får bli så här nu. Så nu har jag blottat mig lite... ^^

Jag vill ha pyjamas party hela looovet!!!!!! ^^  
Men Sofie glöm det du är gammal nu!