Jag är så jävla trött på mig själv för att jag blir trött på allting. Jag går runt och tror massa saker. Vill att jag ska leva upp till nått perfekt ideal. Som inte ens finns där. Och som aldrig kommer att finnas. Varför kan jag bara inte vara nöjd med det jag har? Det är nått jag vill bli, nöjd med det jag ha. Och inte rusa in i något som inte finns där. Luddigt jo man tackar. Men just nu vet jag inte vad jag vill med någonting alls. Vill bara va. Och inte va. Ha och inte ha. Är det så här att vara ung? För i så fall vill jag inte vara det längre. Och inte tror jag att det blir bättre när man blir äldre.

Vad lever man för egentligen? Står jag mitt uppe i mitt liv nu? Är det nu som alla viktiga beslut tas? Kommer framtiden att präglas på det man gör nu? Ja en massa frågor är det som jag vill ha besvarade.

Eller är det så att mitt liv är för kul så att det blir trisst? typ been there done that...

Men mest troligt inte.

Fan va jobbig jag är...



I morgon ska jag vara den där snälla glada Sofie som ska hålla humöret uppe hela dagen/natten!