Visst man kan göra så att dagarna går fort men kvällarna är omöjliga, det är då som man skulle ha en pojke att krypa upp till och mysa med. Jävla skit, hatar att jag inte orkar att vara ensam. Vill inte vara en sån där som är rädd för att vara ensam! Jag älskar att gå ut med kompisar ha kul och skratta. Men det är på kvällarna/nätterna som det är jobbigt att komma hem (om man kommer hem) och inte ha någon att berätta allting för och mysa och sova med. Och när veckodagarna känns allt för tråkiga har man någon vacker att dela livet med (jag har underbara vänner att dela livet med också såklart!) när helgerna känns allt för avlägsna. Kärlek kärlek ett ord som jag både älskar och hatar. Men kär det är något jag vill bli. Ja så är det.