Söndags ångest.

Varit en jobbig helg men ändå en alldeles underbar helg. Fick träffa två av mina bästa vänner i fredags och prata om livet. Vi sitter i samma situation så det var skönt att krama om varandra och hata våra föräldrar tillsammans. Dansa och dricka cider var inte så dumt heller. Jobbigast med att åka till en förälder är att när jag kommer till den ena så längtar jag något så enormt till den andra. Kalla mig barnslig men så är det. Jag är trött på att vara ledsen. Lördagen var en härlig dag även fast den var fylld av en massa tårar. Tårar. Tårar. Tårar. Jag är glad att jag har mina underbara vänner, utan dem vore allt så mycket jobbigare. Jaja nej nu ska jag sluta med att sitta här och tycka synd om mig själv. Det är väl bara att följa strömmen helt enkelt. Nån gång borde den ju vända.

Vill inte sova själv :(