Just i nuläget känns det som att jag aldrig någonsin kommer att bli frisk igen. Som att de blir värre och värre för var dag som går. Jag orkar inge mer nu. Verkligen inte. Har haft en massa planer denna vecka och har fortfarande. I går skulle jag ha träffat en trevlig kille. Men jag fick ställa in. Och i morgon eller på lördag så skulle vi gå ut och fira Olivia. Men allting känns så avlägset. Vet inte hur det känns när man börjar bli frisk. Men i dag vaknade jag i tårar pga att jag har så fruktansvärt ont i vänstra pannbenet, och på det täppt i näsan. Jag verkligen avskyr detta. Gör mig frisk snälla. Är hemma i Sunnemo nu och, ja jag vet inte vad jag gör här men ibland känns mamma och pappa bättre än någonting annat. Här hemma står det banankartonger överallt och i eftermiddag ska mamma åka till Ikea och köpa grejer till sin lägenhet. Jag tror inte riktigt att jag har förstått att mina föräldrar inte kommer att leva med varandra något mer. Att julafton och släktträffar kommer se ut på så olika sätt nu. Men det är väl något som kommer slå mig när tiden är inne. Nu försöker jag mest bara förtränga det. 

Nu ska jag sova nån timma.
Jag återvänder till Karlstad med mamma i eftermiddag.

Att vara älskad. Ha någon att älska.