Vaknade upp med en värdelöshets känsla. Känner mig otillräcklig. Vet inte varför, är så mycket jag vill få gjort men det händer inte mycket för mig. Går ikring med onda tankar, tankar som egentligen inte ens kommer ifrån mitt egna hjärta utan det är bara en viss del i min kropp som säger åt mig att "tänk så" "tyck så" men egentligen känns allt så fel. Fel. Fel. Fel. En del av mig skriker efter för att vara ensam. Men jag hatar ju att vara ensam. Vet inte vad jag vill. Känner mig enormt olycklig. Men förhoppningsvis väntar en bättre morgondag, en lyckligare sådan. Måste sluta längta så.

Ska ta en långpromenad med bra musik så kanske dagen vänder till det bättre. Om inte annat så får jag motion.