Mental breakdown

Har sett film efter film efter film. Och den endaste personen som jag har sett i dag som jag känner är pappa. Och det kanske endast var i en timme. Det är sådana här dagar jag hatar. Vet inte om det är filmernas händelser eller om det är mina egna händelser som gör att jag känner mig så ledsen just nu. När jag kom in på mitt rum så bröt jag bara ihop, helt utan anledning. Det är i alla fall vad jag vill tro. Jag är i Sunnemo, byn som gud glömde.. typ. Jag vill inte alls vara här. Men inte vill jag vara i Karlstad heller och absolut inte i Hagfors. Vill inte vara någonstans. Det är för jobbigt. Har lust att stänga ner hela kroppen tills jag mår bättre igen. Jag vill inte minnas. Jag vill ingenting.

Nej jag behöver ha bollar i luften hela tiden annars mår jag dåliigt. I morgon blir det iaf grillning med några vänner i Sunnemo. Under dagen ska jag försöka göra något kreativt. Kanske rensa pappas rabatt. Fast jag tror inte att han skulle se någon skillnad, det gjorde han inte efter att jag städat hela nedervåningen i alla fall.

Vill att det ska vara som vanligt. Jag saknar Fam Nilsson <3



Saknar också detta. Gud va kul vi hade. Mycket jag saknar just nu. Förlåt för dravlet men måste bara skriva av mig lite.

Sovsött!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback