Ligger hemma hos Sara, hon sover. Jag har nog inte sovit på hela natten.

Igår hände det som inte fick hända. Samtalet. Stina och jag kommer troligen inte att få bo tillsammans något mer. Vi kommer inte att få bo kvar i våran lägenhet på färjestad. Känns som en hemsk mardröm och jag hoppas innerligt på att det inte blir så. Tanken på att flytta tillbaka till Sunnemo, till mitt svarta deprimerande barnrum får mig att vilja avsluta livet här och nu. Hemska tanke. Jag vill inte! Jag skulle göra vad som helst för att få bo kvar. Ett år kvar sen ska jag bort bort bort ifrån inskränkta sverige. Skulle helst bara vilja fly just nu. Det känns som att det aldrig kommer att vända i mitt liv. Aldrig någonsin. Händer det någonting bra så händer det samtidigt någonting dåligt. Är det någon som har dålig karma så är det verkligen jag.

Fast ja så illa kanske det inte skulle vara att flytta hem till pappa. Förutom att jag skulle ge upp hela mitt liv. Har ingenting i Sunnemo. Ja förutom pappa och djuren då. Ingen kontakt med omvärlden alls. Och jag kommer nog aldrig att ta körkort heller eftersom all min lediga tid kommer att gå åt på att åka buss. Så där kommer jag att få sitta.

Så snälla låt det inte bli såhär!