Läs förfan inte!

Jag tror att ni fattar att jag mår piss. Allt beror mestadels på mig själv, jag tycker inte synd om mig själv utan jag känner bara en massa hat, vill bara att ni ska veta det. Jag känner mig extra sårbar just nu så det är kanske därför jag mår som jag mår och varför jag göra sådana dumma beslut och misstag. Men va fan någon gång måste jag väl ändå sluta göra alla dessa misstag, växa upp och lära mig en läxa. Hatar att jag går ner mig så sjuk fort. Mår jag dåligt en dag så orkar jag inte göra någonting alls. Inte ens bära in disken till köket, utan jag låter allt stå kvar på soffbordet. I dag har jag inte ens orkat fixa naglarna. Hur lat är man inte då? Finns så mycket jag borde ta tag i, skolarbete, fixa jobb, skaffa körkort. Listan kan bli lång. Men jag har verkligen ingen drivkraft kvar. Snälla kom tillbaka till mig. Vill bara ha någon vid min sida som förstår sig på mig och säger de orden jag vill höra, stoppar om mig när jag ska sova och som läser högt ur en bok för mig tills jag somnar. Fan va jag hatar att må som jag mår. Vill att mamma ska vara hos mig nu och ligga brevid mig i sängen och hålla om mig. Allt är mitt fel, mitt, mitt fel. Vill sova i en månad och se om allting är över sen, eller i alla fall lite glömt. Måste komma ihåg att jag helt och hållet bestämmer själv över mitt liv och över vilka beslut som måste tas. Det är fan jobbigt de med.

En resa till varmarebreddgrader med mamma i två veckor skulle inte vara så fel just nu, komma bort ifrån verkligheten.