Jag är rädd för att vara ensam.
Jag är rädd för pengar.
Jag är rädd för alkohol.
Jag är rädd för kärlek.
Jag är rädd för att ta studenten.
Jag är rädd för att bli vuxen.
Jag är rädd för att bli misslyckad.

Några saker som jag tänkte på när jag satt på balkongen och tänkte vara social med några vänner som drack öl medans de försökte trösta en vän som blivit dumpad av sin kille. Det är då som tankarna börjar snurra och jag är glad att jag riktigt aldrig har blivit dumpad eller aldrig riktigt hårt dissad av någon. Fast riktigt ledsen har jag varit. Och nu såhär på efterhand så förstår jag inte varför. Men jag tycker det är fint att vara ledsen och att visa känslor. Hellre en "galen" människa som har känslor, än att bara vara en "galen" människa. Ja vad jag menar med det vet jag inte.. Det är på kvällen som jag inte vill vara ensam. Och va fan jag är inte ensam, jag bor med en av mina bästa vänner som jag älskar över allt annat. Jag har helt underbara vänner som alltid ställer upp. Men jag orkar inte. Och vad jag inte orkar det vet jag inte..

Usch jag har för lite att göra om dagarna.. det är då jag börjar tänka så mycket. Härligt att prata med Emma i dag i alla fall, det uppskattar jag <3