Jag vet att jag hela tiden gör saker som jag inte vill göra. Gör det som känns bra för stunden. Jag vet också att det där jag gör som inte känns bra, inte alltid kommer att kännas jobbigt. Det är nog därför som jag hela tiden upprepar det där som jag tycker är jobbigt om och om igen. För jag vet att ångesten inte består. Tanken, vad gör det om hundra år?

Jag vill känna det där ruset i kroppen som man gör när man är kär. Stå på tå för att nå upp till hans mjuka läppar. Ha någon att hålla i handen när allting känns svårt.

I morgon börjar mitt nya liv. Ta tag i skolan. Träna. Äta regelbundet. Inte tänka så mycket.

Nu ska jag sova <3