Att längta efter någon man tycker mycket om. Varendaste liten minut man inte är nära personen, även fast man såg personen för några få timmar sen. Och att det inte är många timmar kvar tills man ses igen. Så känns avståndet som inte alls är så långt egentligen oändligt långt. Att vänja sig med att vakna upp på någons bröstkorg och att känna två hjärtan slå i takt med varandra. Varför ska man någonsin vänja sig av med det? Det som är så fint och vackert. Den sista godnatt pussen innan man somnar, och man viskar i varandras öron fina ord. Vem vill vänja sig av med det? Fast frågan är nog hur man vänjer sig av med något som man absolut inte vill vänja sig av med. När man måste. Vad gör man då. För varför sova - leva - älska själv när det är så mycket vackrare att vara två.

För kärlek behövs två.

Kvällsdravel.. Känner mig lite ensam bara.
Har bäddat rent i sängen och myst mig ner, Stina är med Micke så jag tror inte att hon kommer hem. Marcus sover hos sina föräldrar i natt för att han inte mår bra. Sara sover mest troligt. Keri festar. Emma sover. Alla sover. Nej inte jag och Keri då kanske. Om hon inte har däckat i nått hörn, man vet ju aldrig ;) På måndag ska kultur och idé historian in och på tisdag ska jag göra prov och på torsdag ska ideologin vara inne. Sen ledigt i en hel vecka. Behöver det så att det inte är klokt. Känner mig genom trött och sliten. Måste dock börja med projektarbetet på lovet, sy en massa. Men det blir nog bara roligt :). Nej nu ska jag försöka sova och tänka glada tankar så att jag inte drömmer mardrömmar. Har på senaste tiden haft väldigt svårt med att skilja på dröm och verklighet. Men det måste nog höra ihop med att jag är väldans trött. Sover mig igenom skoldagarna liksom. Just ja på onsdag ska jag ta bort stygnen på benet. Yes har mycket att göra denna vecka.

Nej gud va jag babblar.. Godnatt sov så sött <3