Sitter i en "tom" lägenhet på norrstrand med smått panikångest. Vill liksom inte vara här. Vet inte hur jag ska värma mat eller hur jag ska göra någonting alls. Tur att jag har min älskade pojkvän när jag får mina panikångest attacker och sitter i ett hörn och gråter. Känns jobbigt allting nu. Synd att jag inte har en telefon med pengar på som jag kan använda och ringa till en massa jobb. För nu vill jag verkligen iväg!

Ta det försiktigt, ta det varsamt, för det är mitt hjärta du håller i din hand..