Om 13 dagar så är det ett helt år sen jag och Joakim träffades. Juldagen. Att det kan gå så sjukt fort. Det bästa som har hänt mig! Även fast året har varit jobbig, som det typ har varit i tre år nu så har det här året ändå varit lättare när jag har haft den jag älskar mer än allt annat och som även är min bästa vän brevid mig som har stöttat mig och funnits där för mig i alla lägen även fast jag inte har varit världens bästa hela tiden. Han har sett mig gråta, han har sett mig arg, han har sett mig i mina värsta dagar men han har även sett mig lycklig och glad. Han gör mig lycklig!

Det var vinter när vi träffades, en lång kall sådan. Vi drack te, gjorde mat tillsammans, badade badkar och njöt av att vara nykära och firade våra födelsedagar tillsammans med våra vänner. Han 20 jag 19 år. Jag minns de fina röda rosorna.

Lång vinter men våren kom tillslut. Mycket med skolan men du gjorde min vardag. Hela mitt liv. Jag minns när jag kom hem ifrån London. Du tog mig med storm för att du hade saknat mig så mycket.

Sommaren gjorde han till den bästa, när vi åkte ut till hans stuga vid vänern. Solade, badade och framförallt pussades. Jag kommer ihåg de varma blöta kyssarna i vattnet, hur du höll upp mig och att att solen samtidigt bländade oss. Helt underbar sommar!

Hösten kom och jag flyttade nästan helt in hos Joakim och hans familj. Som de har ställt upp för mig. Hans fina familj och hans fina systrar. Finare och snällare människor finns inte. Och som jag har känt mig i vägen och bara har velat försvinna ibland. Men det är hos Joakim jag vill vara och tills jag har råd till att flytta så bor jag här med den jag älskar mest och den som jag vill dela hela mitt liv med.