Länge sen jag skrev här nu. Praktiserar på Pekås just nu. Men denna morgonen blev det inte så. Fruktansvärd huvudvärk och värk i hela kroppen. Men imorgon ska jag ta mig iväg igen. Mina arbetsuppgifter än så länge har varit att packa upp varor och städa. Inte så väldans kul men en bra grej på Cvt att skriva i alla fall. I dag har jag legat i sängen hela dagen och nu börjar jag känna mig bättre. Har skickat in ett Cv och personligtbrev på en städfirma idag i alla fall. Har dock inte körkort men de kanske kan ge mig något uppdrag här i Karlstad. Funderar också på att söka jobb på nordstat marknadundersökning, telefonintervjuare. Kanske att jag kan få jobba där någon dag i veckan. Vill kunna få ihop pengar så att jag kan flytta snart.

Funderar också på det där med att börja plugga. Hade jag 189 000 kr nu så skulle jag lätt börja plugga till frisör/stylist nästa höst. Skulle vara så galet underbart! Kanske att jag kan söka stependium någonstans? Stepedier.se finns ju men det kostar 250 kr för att få ett urval av en massa stependier som passar för just mig. Kanke är värt om man nu skulle få något. Är inte alls sugen på att börja plugga bara för pluggandets skull. För att ha någonting att göra. Vill ha ett jobb som jag hoppar upp ur sängen av glädje på morgonen för att jag ska till. Är inte alla människor värda att förverkliga sina drömmar? Det tycker jag. Och framförallt att få vara lyckliga.

Är jag helt ärlig just nu, så känner jag mig inte alls lycklig. Varenda dag är en börda. Och jag tyckte att gymnasie tiden var jobbigt. Det var en lek jämfört med detta liv jag lever nu. Allting var ju så fruktansvärt kul och det hände nästan alltid någonting nytt och spännande. Och att ha en egen lägenhet är fan det bästa som finns. Man känner sig så fri och självständig.

Så kanske kanske att jag försöker skrapa ihop 189 000 kr till hösten. Få ett lån eller va tusan man nu ska göra för att få detta fullbordat.

I övrig så saknar jag min familj. Varför kan det bara inte vara som förr? Och jag vet att jag inte kan skriva så eller tänka så. För så jävla bra var det inte innan heller. Men så mycket enklare. Alla man älskar under samma tak. Och jag har aldrig känt att någon i min familj inte har älskat varandra. Utan tvärtom. Jag vet kompisars föräldrar som man aldrig ser ta på varandra på ett kärlekfullt sätt. Men hemma hos mig var det tvärtom. Jag vet att mina föräldrar älskade varandra så fruktansvärt mycket. Och det gör så sjukt ont att man inte kunde läka det som var jobbigt istället för att gå skilda vägar.

Jag har lovat mig själv att inte göra så. Älskar man en person så kan man inte sluta älska helt plötsligt. Det bara är så. Det är bättre att bygga på det och försöka rätta till allt det som är fel för att det ska funka. För varför ska man sluta älska när det finaste i livet är att bara älska en person så där innerligt underbart?

Ja så här går tanke gångarna i mitt liv just nu. Saknar Stina var eviga dag och även Sara som jag kanske ser en gång i veckan i alla fall. Men saknar att umgås när vi vill.

Nu ska jag ta en dusch och hoppas på att den jag älskar mest på hela jorden kommer hem snart ♥

P.s. Funderar på att bli blond, så där väldigt blond. Behöver någonting nytt i mitt liv. Och så skulle det vara kul att ge Stina en shock när hon kommer hem :)