Jag är så jävla lycklig. Men ändå så känns det som att jag håller på att tappa respekten för mig själv. Vad jag nu menar med det. Har börjat jobba som telefonförsäljare. Visst det är ett jobb. Men jag hatar det redan efter 4 dagar. Detta passar mig inte. Jag har lovat mig själv att bara vara kvar tills jag funnit annat jobb. Fan va jag inte trivs, men jag försöker i alla fall. Säljer inge bra men som sagt försöker. Gillar inte att lura människor och byta ut min röst till någonting som är så långt ifrån mig själv det bara kan bli. Jag är en snäll, blyg men ändå framåt tjej som absolut inte är kaxig i rösten. Nej inte alls. Säger en person nej till mig så är det ett nej. Så är det bara. Men får stå ut...

Kan snart börja leta lägenhet förhoppningsvis, och det glädjer mig. För ingenting skulle göra mig lyckligare än att få bo tillsammans med Joakim.

Om tre veckor åker älskade Stina till Afrika och jag kommer sakna henne sjukt mycket!

Har också köpt fina skor denna vecka, druckigt billig öl med de bästa och myst med älskling mer än någonsin.

I morgon åker jag hem till pappa en sväng och andas friskluft och tvättar lite kläder innan det bär av till Joakim och Karlstad igen.