Allt för sällan ser jag ljuset numera. Allt är mörkt och tungt. Att inte ha sina närmaste att kunna prata med och krypa upp till när allting känns jobbigt. Det är svårt och jäkligt tufft. Men någonstans måste jag finna ett ljus, i alla fall en liten ljusglimt. För vart man än är här i världen så vet jag att det finns kärlek överallt vart man än vänder sig. Och jag har mycket att se fram emot. Jag måste bara lova mig själv att inte gräva ner mig. Att jag är bra som den jag är.