Haft en jobbig dag, direkt när jag kom hem i från jobbet duschade jag och la mig i sängen. Helt slut. Ledsen och ångestfylld. Saknaden av att ha tillbaka min familj. Kunna kommunicera bättre. Veta att jag klarar det här och tro mer på mig själv. Inte känna sorg.

 

Ångest över att det är stopp i avloppet. Tvätt som måste in i garderoberna. För många måsten.

 

Fick även en chock besked på posten i dag ang J:s ben som han haft ont i nästan ett år nu. Så nu ber vi till gudarna att det inte är så för det skulle jag verkligen inte klara av.

 

Nu ska jag och Joakim ta tag i avloppet (han gör det just nu), torka av tårarna och mysa ner oss i soffan och se på film jag och min älskling.