30 mil i från er

Jag trodde aldrig att jag skulle komma till där jag är nu. Jag kände mig så stark när jag flyttade till Stockholm, en nystart i livet när jobbet och Karlstad kändes lite slentriant och tråkigt. Men nu har jag så ont i hjärtat så ont så ont så ont. Saknar allt med Karlstad, saknar gatorna, saknar mitt jobb (delvis), saknar mina vänner, saknar min familj som i alla fall bodde lite närmare då. Är så ledsen över att jag inte träffat min pappa på säkert 3 månader kanske mer. Min fina fina älskade saknade pappa. Min syster som jag inte spenderat mycket tid med i mitt liv, vi är som natt och dag men det är det jag älskar med henne. Vill komma henne närmare. Mamma, ja min fina vackra mamma som alltid ställer upp. Och självklart min Joakim som mitt hjärtat värker mest över. Det känns som att jag aldrig blir nöjd vart jag än är. Försöker att förtränga känslorna som jag har i mitt bröst, inte vara ledsen. Har läst på lite om HSP "High Sensitive Personality" och det stämmer in så mycket på mig. Och även många andra i min släkt som är likadana. Min mamma och jag gråter väldigt mycket tillsammans och när det var som tuffast för några år sen för oss kunde vi bara gråta lite ihop och sen må bättre. Visst det är jobbigt att gråta, men det är ändå tufft att kunna gråta inför andra, för det är så många som har svårt med det.
 
Men i alla fall jag går i en fantastisk skola med fina klasskamrater och fina lärare. Allting är så intensivt och jag har inte riktigt kommit in i hur man pluggar än. Men det kommer hoppas jag. Det är ju det här jag vill. Men allting skulle vara lite lättare om mina fina fanns i alla fall inom en radie av 2 mil kanske. Men i dag är det i alla fall "bara" 281 dagar kvar tills jag har tagit examen som hudterapuet. Ca 1,5 månad kvar tills vi ska gå ut i salongen och ta emot kunder. Kommer blir så kul, känns som att man arbetar igen då.
 
Måste bara bearbeta att det inte kommer vara lätt de här 9 månaderna som återstår, jag kommer inte kunna träffa mina fina när jag vill. Men att livet det löser sig nog faktiskt det vill jag i alla fall tro..
 
Lite bilder jag mår bra av :)








 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback