Jag är trött på att ha ångest över ångesten. Ska jag verkligen behöva må såhär hela tiden? Jag vet att det är mycket som spelar in varför jag mår dåligt. Får panikångest av att inte veta vad som komma skall. Gillar inte av att inte vara förberedd för vad jag ska göra näst kommande dag. Har nog alltid varit såhär, vilja kunna prestera. Vara bra. Min mamma sa till mig igår att jag duger som jag är. Och det säger alla till mig. Men jag tycker inte att jag duger som jag är. Det finns alltid någonting som jag mår dåligt över och ältar. Jag vill vara en glad person som ler, det får gärna vara falska leenden bara de syns utåt. Men det är jag också så dålig på, att vara falsk. Kunna dölja mitt inre. 

 

 

Jag har mycket inom mig som gör ont och som jag vet att jag måste ta tag i. Bearbeta. Kanske lämna bakom mig, föralltid. Har funderat på att kanske gå till en livsrådgivare för att få lite hjälp på traven. För jag orkar inte må såhär. Det suger verkligen livet ur mig...